Philips 42-tums Ambilight Plasma-TV granskas

När Philips först introducerade sin Ambilight-teknik, upptäckte jag att jag (till min förvåning) njöt av det oerhört. Den första 42-tumsplasman som jag recenserade kostade cirka 8 000 dollar då och var ganska bra som plasma – men inte bra, och det mesta av dess anmärkningsvärda härrör från Ambilight-funktionen. För er som inte är bekanta med Ambilight är det ett par lysrör monterade på varje sida av plasman som projicerar ljus utåt från enhetens sidor.

Dessa lampor kan antingen förbli fixerade på en viss färg eller snabbt ändra färg för att matcha den dominerande färgen på skärmen, för att skapa en illusion av att sträcka ut skärmens gränser in i rummet. Det har alltid rekommenderats att ha en lampa på bakom en tv för att lindra påfrestningen på ögonen i ett mörkt rum. Ambilight-funktionen tar denna idé och bygger in den i enheten och ger även en intressant twist med dynamisk belysning. Tittaren kan välja mellan att ha lamporna släckta, använda lamporna som ursprungligen rekommenderades – som bakgrundsbelysning för att minska tröttheten i ögonen – eller använda den dynamiska funktionen.

Unika funktioner
När Philips skickade andra generationen av deras 42-tums Ambilight-plasma till mig blev jag ganska förvånad över att se att försäljningspriset hade sjunkit med över hälften till 3 000 USD. Det finns några områden där kostnadsbesparingar är uppenbara, såsom förlusten av det snygga fotstödet i glas och stål, som har ersatts av ett konventionellt metall. Det finns några andra lite mindre snygga detaljer, som bara en grön lysdiod på framsidan för när plasman är påslagen, men i övrigt skildrar enheten fortfarande de rika, moderna detaljerna som är vanliga på Philips modeller idag. Högtalarna är på sidan av skärmen och Ambilight-enheterna är på utsidan av högtalarna och pekar bakåt mot väggen. Denna enhet monteras bäst på väggen, eftersom du får full ljuseffekt.

Denna speciella enhet använder en 16:9 1024×768 pixel array, så den anses vara en riktig HDTV eftersom den kan visa en inbyggd 720p-signal. De verkligt kunniga bland er kommer att märka att 1024 inte ger rätt 16:9-förhållande med en upplösning på 768, men det beror på att den här panelen använder ovala pixlar. Detta har blivit en mycket vanlig upplösning med 42-tumspaneler, och verkar fungera ganska bra totalt sett.

Fjärrkontrollen är en snygg, tung, elegant enhet med en aluminiumplatta ovanpå. Även om den inte är bakgrundsbelyst har den ganska tydliga, välplacerade knappar och lyckas undvika att ha en miljon knappar som alla ser likadana ut. Fjärrkontrollen kan också programmeras för att köra flera andra enheter, såsom en videobandspelare eller DVD-spelare, även om jag önskar att den hade diskreta knappar för dem istället för en som bläddrar igenom valen.

Installation/Setup/Enkelt att använda
Jag måste säga, det är trevligt att äntligen se plasmas komma som standard med ett fotstöd. Jag har alltid tyckt att det var lite dumt att man var tvungen att köpa ett väggfäste eller ett fotställ separat från enheten. Fotställningen var ganska lätt att sätta upp, men tänk på att det är ett tvåmannajobb.
Jag installerade denna plasma-tv med en Marantz DV-9500 DVD-spelare som matar ut 720p via en biflods HDMI-kabel och en Time Warner HD-kabelbox som matar ut HD via en uppsättning biflods komponentkablar. Denna enhet levereras som standard med två HDMI-anslutningar som är kompatibla med HDCP-kryptering och även med två komponentingångar. Funktionslistan fortsätter att imponera med inbyggda NTSC (analog tv) och ATSC (digital tv) tuners. Det gör detta till en riktig högupplöst TV, men jag hade inte möjlighet att testa den med radiosignaler. Det är också CableCard-kompatibelt.

Det är verkligen väldigt enkelt att ställa in den här enheten, eftersom Philips inställningsmeny är stor, lätt att förstå och ännu lättare att navigera. Det fortsätter att vara en av de bästa i branschen. Den automatiska programmeringsfunktionen hittar alla tillgängliga radiokanaler om du använder de interna tuners. Fullständiga användarkontroller finns för färg- och bildkalibrering, för vilket jag använde Video Essentials. Det finns även avancerade kontroller för individuell RGB-korrigering vid behov. TV:n var ganska bra ur lådan och var inte särskilt svår att kalibrera.

En mycket intressant funktion på den här enheten är Pixel Plus 2. Detta är Philips egenutvecklade system för de-interlacing, interpolering och skalning av källor för att skapa en bild som är skarpare och, som de hävdar, närmare högupplöst. Den ursprungliga Pixel Plus var främst för analoga källor, men Pixel Plus 2 kan användas för alla källor, oavsett om det är analogt eller högupplöst. Den ursprungliga Pixel Plus var intressant på det sätt som den gjorde bilder skarpare och mer levande, och Pixel Plus 2 ser ännu bättre ut. Det enda problemet är att en del av processen gör att bilden ser mer ut som video och mindre som film, och det finns också vissa problem med hur bilder rör sig på skärmen. Rörelsen verkar helt enkelt inte naturlig, ibland. Dessa problem är helt omärkliga när man tittar på nyheterna, men är mer märkbara i ett actiondrama. Jag märkte verkligen inte dessa problem så mycket med HD-källor, mer med analoga källor, och jag märkte dessa effekter mindre med Pixel Plus 2 än med den första versionen. Det ger en blandad påse av positiva effekter, och användaren kommer förmodligen att lära sig hur och när man använder denna kraftfulla funktion.

Final Take
Efter att ha startat upp den här tv:n märkte jag direkt att den här panelen inte bara var ljusare och starkare än första generationens 42-tums Ambilight, utan också hade en bättre svartnivå. Efter bildkalibrering tittade jag bara på analog tv med kabelboxen, och jag märkte att de ovannämnda skillnaderna var påslagen med Pixel Plus-behandling. I många fall fann jag att jag föredrog Pixel Plus 2-bearbetningen på – det verkar bara skapa en skarpare, renare bild – och i många fall störde inte de problem jag nämnde tidigare mig på mycket av programmeringen jag tittade på.

Bildkvaliteten är faktiskt en av de bästa jag har sett på en 42-tums HD-panel. Jag kunde enkelt kalibrera färgerna till NTSC-nivå, och som jag nämnde tidigare var svartnivån en av de bättre nivåerna jag har sett. Svarta detaljer är fortfarande inte fantastiska, men det är aldrig på en fast pixelenhet, så det är en omtvistad punkt. Analog tv var ungefär lika bra som jag har sett på en plasma, med ett stretchläge som också har förfinats från första generationen för att ha mindre stretch i mitten och mer på kanterna för en mer naturlig bild. Denna enhet har ett av de bättre stretchlägen som jag har sett, betydligt bättre än den senaste generationen.
När man använde HD-källor var bildkvaliteten mycket bra – inte riktigt lika skarp som en 1280×768-panel, men betydligt bättre än med en EDTV 480p-panel. Svartnivån är återigen väldigt bra, och jag märkte inte riktigt mycket i vägen för de tidigare nämnda Pixel Plus 2-problemen.

DVD-uppspelning var ungefär som HD, men inte riktigt lika skarp. Jag använde Marantz i 720p-utgångsläget, och DVD-skivor var smidiga, rena och ett nöje att se på den här panelen.

Jag tycker fortfarande om Ambilight-effekten, och det här är personlig smak. Jag kunde lätt se att vissa bestämmer att den här funktionen bara är gimmick och inte viktig. För dessa människor gör Philips en liknande, billigare version utan Ambilight.

Sammantaget är det här mycket plasma för $3 000, och jag har redan sett det tillgängligt från stora återförsäljare för mindre. Bildkvaliteten är förstklassig; Pixel Plus 2-behandling gör en betydande förbättring och är mycket önskvärt med viss programmering; Ambilight-funktionen är rolig och, enligt min mening, önskvärd; och det ser ganska bra ut att starta upp. Jag skulle säga att det rekommenderas starkt.

Philips 42" Ambilight Plasma Television
16:9 1024 x 758 högupplöst plasma-tv
Videoanslutningar: (2) HDMI
(2) Komponent (inklusive en RGBHV)
(3) Komposit
(3) S-Video
Inbyggda NTSC/ATSC-tuners m /75 Ohm
antenningång Kabelkortsgränssnitt
(2) USB-portar
Minneskorttyper: Compact Flash, Compact Flash Type II, Memory Stick, Microdrive, MMC, Secure Digital, Smart Media
Inbyggda högtalare med 2 x 15 watts förstärkare
48,8" x 26,8" x 4,1"
92,6 lbs
Rek.pris: 3 000 USD