Aurender A100 Music Server Recenserad

Aurender A100-musikservern ($3 900) är företagets instegserbjudande inom dess "A"-serie av musikserver/DAC-kombinationer, som även inkluderar A10 ($5 500) och A30 ($18 000). Jämfört med A10 avstår den från det extra balanserade analoga ljudutgångsalternativet, och erbjuder endast obalanserade analoga RCA-utgångar. A100 använder också ett enda 768 kHz/32-bitars AK4490 fullt MQA-avkodar-DAC-chip (från Asahi Kasei Microdevices, eller AKM) för att avkoda båda kanalerna (enkel stereodesign) snarare än A10:s dubbla AK4490-chips (dual-mono design). A100 har 2 TB intern lagring istället för A10:s 4 TB interna hårddisk. Liksom A10 har A100 också en 120 GB solid-state drive (SSD) cache för uppspelning och styrs av Aurenders Conductor-app.

Om du tittar på framsidan av A100 från vänster till höger, hittar du Power On/Off-knappen; en tre-tums AMOLED-skärm, med både låtinformation och spellista visningsalternativ; och fyra kontrollknappar, inklusive displaymeny, spela upp/pausa, spela föregående och spela nästa spår. Det finns också en vridbar volymkontroll med volyminställningar från -90 dB till 0 dB dämpad i steg om 0,5 dB. Volymen kan också justeras från antingen den medföljande IR-fjärrkontrollen eller Conductor-appen. På baksidan hittar du ett par analoga RCA-ljudutgångar, en optisk SPDIF digital ljudingång som kan anslutas till en Compact Disc-spelare eller TV, en USB 2.0-ljudport för att skicka signaler till en utombords-DAC, en gigabit Ethernet-port, två USB 2.0-dataportar för kopiering från externa USB-minnesenheter, en strömbrytare och ett nätuttag.

A100:s DAC-chip stöder uppspelning av PCM-filer upp till 768 kHz/32-bitars upplösning, samt DSD64- och DSD128-filer i DoP-läge. När du använder den optiska SPDIF-ingången är uppspelningen av musikfiler begränsad till en maximal upplösning på 192 kHz/24-bitar.

I sin design fokuserade Aurender på att eliminera brus från att komma in i A100, som har en skärmad, helt linjär strömförsörjning; en skärmad, asynkron USB-ljudutgång; och individuella toroidformade transformatorer för musikservern, digitala kretsar och DAC.

The Hookup
Aurender A100 finns i antingen silver eller svart finish. Mitt recensionsprov kom i de tidigare finishalternativen, men båda mäter 12,99 tum breda och 13,9 tum djupa och 2,2 tum höga och väger rejäla 22 pund.

Tyvärr kom mitt testprov utan en vanlig nätsladd, vilket händer ibland när prover passerar flera granskares händer. Så jag kontaktade de goda människorna på WireWorld och de skickade mig en Silver Electra 7 nätsladd tillsammans med ett par av deras Silver Eclipse 8 RCA-anslutningar för granskning. Eftersom Aurender A100 kommer med en egen volymkontroll valde jag att koppla enheten direkt till min referens Classé-förstärkare. Medan Aurender kan anslutas via en förförstärkare, ville jag hålla installationen så enkel som möjligt.

Efter volymmatchning skulle det också tillåta mig att lättare göra jämförelser mellan Aurenders ljud och det för min Classé CP-800 förförstärkare som innehåller Wolfson DAC-chips. CP-800 är ansluten till en Synology NAS-enhet (Network Attached Storage) via en Mac Mini med 256 GB SSD som fungerar som musikserver. När man utförde jämförelser kopplades Classé CP-800 till samma Classé-förstärkare med den balanserade versionen av WireWorlds Silver Eclipse-anslutningar. Efter att ha gjort kabelanslutningarna gjorde jag en trådbunden RJ45 Ethernet-anslutning mellan Aurender och en Apple Airport Express för att ansluta till mitt LAN, eftersom jag inte har någon trådbunden Ethernet-anslutning tillgänglig i mitt lyssningsrum.

Att ställa in Aurender Conductor-appen (i mitt fall på en iPad Pro) är ganska enkelt. Efter att ha öppnat appen navigerar du helt enkelt till "Inställningar > Aurender" och väljer Aurender A100-enheten, anger det sexsiffriga lösenordet som visas på Aurender-displayen, och det är allt. När den första anslutningen är gjord, öppnar Conductor-appen att den hittar Aurender automatiskt om enheten är påslagen. Efter att den första anslutningen gjordes gick jag till avsnittet "Programvaruuppgradering" i menyn Inställningar, fann att det fanns en nyare version av programvaran tillgänglig och installerade den.

För att förbereda strömmande musikinnehåll loggade jag in på mina Tidal- och Qobuz-strömningstjänstprenumerationer från Aurender genom att välja avsnittet "Streaming" på menyn Conductor Settings och sedan ange mina inloggningsuppgifter för varje tjänst. Om du gör det laddas dina sparade favoriter från streamingtjänsterna automatiskt till appen.

Därefter ansluter jag till min Synology NAS-enhet (Network Attached Storage) genom att gå till avsnittet "NAS Server" i menyn Conductor Settings och trycka på "Bläddra i NAS-server" för att hitta min NAS-enhet. Jag valde min NAS från listan över hittade servrar och angav mina inloggningsuppgifter. Sedan laddade jag in några musikfiler på Aurenders interna hårddisk genom att ansluta en USB-enhet till en av USB-dataportarna på enhetens baksida. När jag väl var ansluten valde jag fliken "Mapp" från den översta raden med knappar som visas i appen och valde sedan "USB". Jag valde sedan mappen jag ville kopiera och tryckte på knappen "Kopiera till", tryckte på önskad målmapp på Aurender och tryckte sedan på "Välj" för att starta kopieringsprocessen.

Om så önskas kan filer också kopieras från en ansluten NAS-enhet till A100:s interna hårddisk genom att välja NAS-mappen i Conductor-appen efter att ha loggat in på NAS:en enligt de steg som nämnts tidigare. Enligt Aurender kommer användningen av den interna lagringen att ge en bättre användarupplevelse eftersom systemet automatiskt skannar internminnet efter nytt innehåll. Att använda en NAS är bra men lite krångligare. Sammantaget tyckte jag att Aurender-installationen och kopieringsprocessen för musikfiler var tillräckligt enkel att jag var igång på under 30 minuter.

Prestanda
Innan jag kommer till mina intryck av Aurender A100:s musikaliska prestanda är det värt att nämna lite om användargränssnittet. Som de flesta musikstreamer/DAC nu för tiden kan Aurender A100 betraktas som en dator. Och på grund av trenden mot musikstreamer/DAC-enheter som ersätter fysiska mediaspelare och blir det centrala navet i de flesta ljudsystem, har nivån av njutning jag upplevt av dessa enheter varit direkt kopplad till inte bara deras musikaliska prestanda, utan också deras användargränssnitt.

För Aurender tillhandahålls användarupplevelsen av valfri kombination av A100:s AMOLED-skärm, den medföljande IR-fjärrkontrollen och Aurenders egen Conductor-app. För mig, och jag misstänker för de flesta, användes IR-fjärrkontrollen knappt alls. Ja, jag provade den grundläggande fjärrkontrollen i kombination med AMOLED-skärmen för att navigera i mitt musikbibliotek, och det fungerade. Men jag tyckte att det var krångligt att navigera jämfört med att använda Conductor-appen. Visuellt hjälpte inte den grundläggande monokromatiska, endast textskärmen heller. Displayen ger bara grundläggande information och texten är inte tillräckligt stor för att vara lätt att se över rummet från min lyssningsposition. Det fick mig att längta efter den större, grafiska färgskärmen på Naim Uniti Nova som jag recenserade förra året. Naim har den bästa displayen av någon streamer jag kan tänka mig som kostar mindre än fem siffror.

Lyckligtvis kompenserade det för bristen på en fantastisk skärm på själva A100 att använda Conductor-appen som laddades ner till min iPad. Conductor-appen är väl utformad för intuitiv användning och är en av de bästa proprietära apparna jag har använt. Du kan bläddra i dina bibliotek efter låt, artist, album, genre och kompositör och visa resultaten i innehållsfönstret. Du har möjlighet att välja låtar eller hela album och lägga till dem i slutet av kön eller få dem att spela direkt. Det finns också en redigerare som låter dig göra ändringar i spellistan efter att du har byggt en. Det finns ett uppspelningsfönster med de vanliga kontrollerna (spela/pausa, nästa, föregående, upprepa och blanda). Det finns också ikoner att välja mellan dina olika bibliotek, inklusive Tidal och Qobuz streamingtjänster, Aurender interna hårddisk, en ansluten NAS eller USB-enhet,

Tyvärr kombinerar Conductor inte automatiskt bibliotek som Roon kan, men det är ingen stor sak. Du kan trycka och hålla på valfritt strömmande innehåll och trycka på "lägg till i bibliotek". Med den här funktionen kan du enkelt integrera strömmande innehåll i ditt lokala bibliotek. Du behöver också bara göra ett klick för att växla mellan flera bibliotek eller Internetradio om du väljer att inte gå den kombinerade vägen. Conductor visade sig ha en snabb svarstid både när det gäller att söka i bibliotek och köa låtar för uppspelning tack vare både A100:s datorkraft och dess 120 GB caching SSD. Från ikonen Inställningar finns det flera justeringar du kan göra på A100. En av de coola funktionerna att notera är möjligheten att begära fjärrsupport från Aurender-teamet från appens inställningsmeny. Det gör att Aurender-supporten kan diagnostisera vad problemet är och räddar ofta ägaren från att behöva skicka in enheten för felsökning och reparation. Det är ett bra plus.

För att börja med min utvärdering av ljudprestandan hos A100, lyssnade jag på flera välbekanta manliga och kvinnliga sångare ackompanjerade av akustiska instrument för att utvärdera mellanregisterkvalitet och tonalnoggrannhet hos A100. När du lyssnar på Ben Howards låt "Black Flies" (Tidal, 44.1/16) från hans album Every Kingdom (Universal-Island Records, Ltd.), börjar det långsamt byggande spåret tillräckligt enkelt med bara ett akustiskt gitarrsolo och sång av folksångare.

Resonanserna av de individuella ackordens attack och förfall tillsammans med ljudet av fingrar som glider längs strängarna från fret till fret bar precis rätt tyngd och realistisk tonkvalitet för att dra mig djupare in i musiken. Genom Aurender började vokalen avslappnad och smidig som den skulle, med rumsliga signaler som målade en tydlig bild av ett ekande akustiskt rum. När den bedrövliga låten byggdes tills den brast ut i ett mer folkrock-ljud vid 3:20-strecket, gjorde A100 ett fantastiskt jobb med att reta ut de extra sångtexturerna och ljudlagren från bakgrundssången, trummorna, elgitarren, och bas till en sammanhängande vägg av ljud som sträcker sig bortom högtalargränserna. Alla ändliga detaljer i låten levererades, och ändå var presentationen lite varm,

För att kolla in lager och ljudscener lyssnade jag på några olika urval, inklusive "When The Lights Go Down (LP-version)" (Qobuz, 4.1/16) från Princes album The Vault – Old Friends 4 Sale (Rhino). Det här mindre kända jazzinfunderade spåret har mycket på gång, och börjar med en uppsättning bongotrummor som spelar av varandra, den ena till höger och den andra till vänster om mitten av ljudscenen.

När basgitarren ansluter sig låser A100 den på plats vid dödläge, som den ska. Pianot kommer sedan in bara en bit till vänster om höger högtalare med mycket naturlig gnistra på de höga tonerna och en tillbakalutad ton på de lägre tonerna. Prince börjar sjunga vid 2:40-strecket och lägger till ytterligare ett lager till mixen. Hela tiden presenterar A100 den skiktade låten med en härlig känsla av rymd mellan enskilda instrument i den påtagliga ljudscenen.

För att utvärdera dynamiskt omfång och effektpotential hos Aurender A100 lyssnade jag på flera välbekanta klassiska symfoniska urval. Ett par favoriter för detta ändamål är Minnesota Orchestras inspelning av Coplands "Fanfare for the Common Man" (Reference Recordings) och Hans Zimmers "The Dark Knight Orchestral Suite" (Qobuz, 48/24) från albumet The World of Hans Zimmer: Ett symfoniskt firande(Sony Classical) och framförd av ORF Wiens radiosymfoniorkester i Wiens konserthus. Genom A100 var öppningens trumman och trummor både spända och dånande på samma gång. Jämfört med Classé CP-800:s DAC verkade dynamiken i banan genom A100 något större, vilket gav lite mer effekt och dramatik till prestandan. Detsamma kan sägas om Copland-stycket och andra stora symfoniska urval också.

För att testa baskontroll bytte jag till några få urval som är väldigt aktuella på pop- och hiphopscenerna. Jag lyssnade på urval från artister som Billie Eilish och Post Malone. Inte direkt audiofila inspelningar, men det är meningen. Enligt min mening borde en bra musikstreamer/DAC kunna presentera alla typer av musik korrekt. Så jag köade "Bad Guy" (Qobuz, 44.1/24) från debutalbumet Billie Eilish When We Fall Asleep, Where Do We Go? (Darkroom – Interscope records).

Spåret börjar omedelbart med en syntetiserad djup basbeat som fungerar som grunden för större delen av spåret. På några mindre DAC:er har jag hört basljudet förvirrat, vilket gör att sången som nästan viskas ibland suddas ut. Inte så genom A100. Bastakten lät som den var tänkt och grumlade inte alls sången, även när basen vid 2:31-märket återges med en mycket lägre frekvens än tidigare i spåret. På ett bra system kan spåret vara nästan beroendeframkallande med sin enkla, tvåtaktsmelodi, och det var fallet med A100.

Nackdelen
Det finns inget hörlursuttag på Aurender A100, så de som ibland vill behålla sin musik för sig själva måste antingen ansluta via en förförstärkare med den kapaciteten eller leta efter en annan lösning för det lyssningsalternativet. Aurender A100 tillhandahåller inte heller anslutningar för att använda de balanserade XLR-förbindelserna som jag föredrar framför obalanserade RCA-förbindelser. Balanserade kretsar är en uppgraderingsfunktion som börjar med A10.

Slutligen stöder Aurender A100 endast DSD64 och DSD128 (båda via DoP). För dem vars lyssningspreferenser lutar åt mycket högupplöst DSD-musik, måste du leta någon annanstans (och förmodligen spendera mer pengar).

Konkurrens och jämförelser
Eftersom migrationen till streaming från fysisk media har varit den fortsatta trenden i några år nu, finns det många musikstreamer/DAC:er att välja mellan. Men att leta efter en nätverksstreamer plus DAC som även inkluderar intern lagring begränsar valmöjligheterna avsevärt i prisklassen $4 000. Jag föreställer mig att Aurender såg den här möjligheten på marknaden och tog den genom att minska sin högt ansedda A10 för att fylla tomrummet med ämnet för denna recension, A100. Jag var verkligen tvungen att gräva lite för att komma på produkter för jämförelse, så det ska bli intressant att se vilka fler som hoppar in med en liknande produkt till det här priset.

NAD Masters Series M50.2 digital musikspelare ($3 995) har en TFT-pekskärm i färg, en CD-transport för att spela eller rippa CD-skivor, innehåller två 2TB interna hårddiskar arrangerade i en 2TB RAID-array, spelar PCM-filer upp till 192 kHz/ 24-bitars upplösning, helt avkodar MQA-filer, är Roon Ready, stöder många molnmusiktjänster som Tidal, Qobuz och Deezer, bland andra, och drivs via den intuitiva BluOS-appen. Den stöder dock inte uppspelning av DSD-filer, så om det är avgörande för dig är det här inte musikstreamern för dig. Jag kan inte heller kommentera uppspelningsprestanda för M50.2 jämfört med A100 eftersom jag inte har haft ett prov i mitt system att utvärdera.

Även om den är lite billigare än A100, är ​​Auralic Altair G1 ($2 999) en musikstreamer/DAC som också kan konverteras till en musikserver genom att lägga till ett valfritt kit för att installera en 2TB intern SSD. Styrningen sker av en iPad eller annan iOS-enhet (ingen Android) med hjälp av Auralics egenutvecklade Lightning DS-app, som har rykte om sig att vara ganska stabil. Altair har en fyra-tums IPS-färgpekskärm, jämfört med den tre-tums monokromatiska displayen på A100. Altair lägger också till XLR-balanserade utgångar samt en hörlursutgång. Inuti använder Altair bara en enda ringformad krafttransformator jämfört med A100:s tre individuella ringkärlformade krafttransformatorer för musikservern, digitala kretsar och DAC. Till skillnad från A100 har Altair ingen digital ut, så den kan inte anslutas till en extern DAC.

Slutsats
Aurender A100 är en dator som är specialbyggd för att vara en musikserver optimerad specifikt för musikåtergivning tillsammans med dess robusta operativsystem. Jag tyckte att A100 var ett betydande steg upp från att använda en dator designad för flera ändamål och att försöka anpassa den för musikserverdrift. A100 är bättre på att återge musik både ur prestationssynpunkt och ur ett användargränssnittsperspektiv. Musik som spelas genom Aurender A100 gör ett beundransvärt jobb med att tillhandahålla tillräckligt med musikaliska detaljer för att tillfredsställa de flesta musikentusiaster, samtidigt som den fortfarande lutar något mot den varma sidan, vilket gör den njutbar för längre lyssningssessioner.

Är det sista ordet i detalj eller ljudbild? Nej, men du skulle behöva spendera mycket mer pengar för att uppnå dessa mål. Med sin volymkontroll och dess förmåga att samverka med en extern USB-enhet, Compact Disc-spelare, DVD-spelare eller TV, är den mer än kapabel att bli navet i alla utom den mest nitiska musikentusiastens moderna tvåkanalshem underhållningssystem, som ger massor av musikalisk njutning såväl som stolthet över ägandet.